14 Skall då snön från Libanons höga berg
lämna mina åkerfält?
    Skall de friska vattnen
som strömmar fjärran ifrån, sina ut?
15 Men mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt avgudar,
    som har fått dem på fall där de färdas fram
på de urgamla vägarna
    och slår in på obanade vägar och stigar.
16 Så blir deras land öde och utsätts ständigt för hån.
Alla som går fram där skall förundra sig
och skaka på huvudet.

Read full chapter